evelinawahlstrom

Dags för peptalk mina underbara medmänniskor!!! allt är möjligt! vissa saker tar bara längre tid att genomföra!

Det finns inget.. det går inte, elr det kommer aldrig jag lyckas med!
om det finns i ditt huvud så kan det vaa just den lilla detaljen som får dig att misslyckas!!

man måste våga ta smällarna, skaka av sig olyckorna och framför allt lära sig och strunt till 110% i all avensjuka och falska påhopp!
jag vet vad jag pratar om, ni som känner mig vet vad jag gått igenom och nu som inte känner mig kommer här då en möjlighet att förstå.. en liten del av det iaf! för kom ihåg att jag lämnar inte ut allt......

Det spelar ingen roll om vad som är din sysselsättning eller mening här i livet.. alla har vi något, det gäller bara att hitta det!
jag har sen länga hittat mitt och jag har alltid levt efter orden -"Allt sker utav en anledning", jag tror även på ödet.. men det hänger ju ihop ganska mycket!
Jag vet att jag ska hålla på med hästar i mitt liv, sen får tiden utvisa i vilken utsträckning osv.. men på något sätt ska det vara så... annars hade jag slutat för länge sedan! för det finns en oförklarlig drivkraft inom mig när det kommer till hästarna och ridsporten.. högre makter har fått mig att fortsätta även när precis allt har försökt sätta stopp för mig... men jag vet nu i efterhand att de värsta sakerna har hänt när jag varit som starkast i mig själv!

men jag vet seriöst inte hur jag har pallat.. och att jag fortfarande t,ex tävlar! jisses vilken resa och så mkt skit man har tagit!
Redan som 11 åring började jag så smått tävla.. då på min andra B-ponny, redan då hade jag varit nära att lägga av då min första ponny skrämde skiten ur mig rent utsagt!! men Topsy (min andra ponny) hjälpte mig och människorna runt mig!!
jag tävlade henne tills jag var 13 då reglerna satte stopp för fortsättningen... och då hade vi bannemig kämpat oss upp i LA hoppning (90cm).. ag vet inte hur många tävlingar jag har stoppat ut mig i och hur många jag har haft så sjukt mkt fel i.. men de där få gångerna vi lyckades komme runt felfritt och även någon placering.. de var de små stunderna man levde på! jag visste att det skulle gå och att vi kunde! 
    Sen fortsatte vi på C-ponnyn Snoddas, vi började extremt bra med felfria rundor och plac.. men sen gick vi upp i regional LB och senare i LA (1m) där blev det kämpigt igen.. men vi fortsatte och tillslut lyckades vi komma runt en LA bana felfritt.. och då visste jag att det gick!! 
men tyvärr kom skadan 2007.. en spricka i Hasen som var nära att göra vår saga kortare än den blev... massor av besök och utredningar hos vet, men inga direkta "svar" men vi lyckades!! sen bytte vi gren då jag vill behålla min älskade Snoddas och vi visste att hoppa skulle han inte hålla till... så Dressyr blev det nya.. och som ni vet gick det extremt bra! vi växte ihop och blev ett team, på ett helt annat sätt än va vi någon sin varit!! 
vinster och Placeringar ända upp till regional LA. där räckte vi inte riktigt till.. men vi kämpade på.. men tyvärr kom skada nr2 elr rättare sagt olyckan, han skadade sig på nytt och vår resa fick ett kvickt slut... 2 Juni 2009 fick jag tyvärr säga farväl.. eller nej jag sa -"vi ses snart!"
  i Juli fick jag låna en kompis D-ponny Olliver... vår saga blev dock väldigt kort, men vi hann bli kompisar och vi litade på varann, det blev både hopptävling och även dressyr.. men 16 Oktober stannade min värld... Olliver hade dött... jag hittade honom död i transporten, minns det än idag! :'( fanns inget och göra.. troligen ett brustet blodkärl eller liknande....
   Redan i Nov fick jag hem en annan D-ponny som skulle tävlas upp i klasserna i Dressyr och när jag lämnade ponnytiden skulle hon säljas.. sagt och gjort vi gjorde en resa ihop som jag sent kommer glömma... vi lyckades ta oss från Lokal LA till Nationell FEI och vi tävlade mot de bästa i Sverige på ponny!! Tack! senare såldes hon som planerat

Under större delar av denna resan har jag haft Madenta vid min sida.. köpte henne i Mars 2009.. så hela 2009 var hon där och utan henne hade jag nog lagt av, då jag ist för att skita i hästarna var "tvungen" att sköta och rida henne.. så jag fortsatte, men även ni vet att jag ett tag ville sälja henne och lägga av. jag blev rädd för henne.. kännde att det var "för mycket" häst då hon var ung & lite halv galen... men skiftet mellan 2010-2011 hände något.. jag fick förtroende för henne som aldrig förr och på den vägen är det... nu har vi gått från precis inriden till MSV:C Dressyr... vi har gjort resan tillsammans och det är så många som har tvivlat... men jag har hela tiden önskat att det skulle gå.. även om jag också tvivlat och varit rädd så ville jag ge det en chans!

jag har även haft så sjukt bra människor runt mig! <3 men jag har tyvärr även stött på många skitstövlar.. men er vill jag också tacka! för ni har hjälpt mig att bli stark i mig själv och det är just er man vill visa átt det faktiskt går.. även om man inte har mycket pengar osv!
det man behöver för att lyckas är underbara människor man kan lita på då kvittar resten, för då kan man alltid söka stöd om man behöver!! <3

Det är dessa små ljusglimtar i livet som får en att fortsätta!!


Virdarnas Snoddas.. min ängel <3 jag saknar dig!



<3, en bild säger mer än tusen ord!! <3