Från Dröm till Mardröm!.. i "detalj"

Måste gå igenom detta... mest för mig själv! jag har tänkt fram och tillbaka sen de hände och minns varje detalj!

Nu när jag vet hur allt slutade så kan jag väll gå igenom vad som verkligen hände igår!
Som ni vet stannade Lina över efter Festen och vi hade sen långt innan bestämt att vi skulle rida under dagen då jag nu har 2 hästar :) och Lina har ju haft egen häst förr så hon kan ju rida osv.. :)

Upp vid halv 10 - släppa ut hästarna och sen frukost! blev en mindre sådan då vi visste att Mormor skulle komma vid lunch med Ostbullar!! :D men efter frukost och lite uppladdade av kvällens bilder på FB så gick vi ut och fixade stallet och vid 12:45 red vi ut i de finfina vädret!
efter ett tag så blev de lite fottande och skickade iväg ett MMS till Linas Mamma Anne, mest för att visa att vi levde efter gårdagen och lite bevis på att vi faktiskt red! :)

mitt sista SMS till Anne gick iväg 13:10. Minns att vi sa till varann att vi skulle rida lite på fältet och sen hem och äta våra Ostbullar då vi var så sjukt hungriga!! :P
vi beslöt att vi skulle galoppera på fältet, en och en då jag inte riktigt vet hur La Vesta är om man galopperar i grupp, så jag stod still med Madenta och Lina Galopperade lite,, helt okomplicerat :) men vips så hände ngt..!
La Vesta ökade en aning och innan jag hann reagera så snubblade hon på kanten mellan vägen och fältet! :O då hamnade Lina på hennes hals sedan hände de som absolut inte får hända.. Lina gick med huvud före ner på marken!
Paniken exploderade inom mig
och ja fick fart på Madenta och illa kvickt var jag på marken, La Vesta hade stannat 100m bort och börjat beta.. då hade en bil hunnit komma så de tog henne.. stort Tack!
Det hade även kommit en bil till Lina, föraren ringde sin kompis som lixom han jobbade inom sjöräddningen så de har utbildning och spineboard.. jag ringde Mamma som fick komma och hämta hästarna!
men inom ngn minut, var där fullt med folk! hästarna blev placerade i granngården och Ambulansen var påväg...!
Jag insåg att de var dags att ringa Anne! då var kl 13:30 vilket jag hade dragit ut på då jag verkligen kännde på mig att jag inte skulle kunna genomföra de samtalet.. vad ska man säga lixom! Din dotter har trillat av och har ont i huvud/Nacke och lite i ryggen... man anar ju alltid det värsta!.. men jag fick ju göra det.. men som väntat bröt jag ihop när jag skulle förklara vad som hänt!! 
men de var påväg! fort som fan dessutom... Ambulansen kom och jag försökte vara stark för Linas skull.. de gick väll helt ok, pratade med läkarteamet..

men sen brast det igen.. kalla mig klen men jag fixar inte de!! jag tar på mig allt ansvar! och vänder och vrider på mig för att försöka skaka av mig känslan osv.. 
Men när Anne kom och jag såg henne i ögonen så brast det! 
kändes som om jag svikit henne.. hade ju lovat att ta hand om hennes dotter :) och så utsätter jag henne för detta och hon ligger på marken och har ont!! Lina är som en Lillasyster och Anne betyder som ni säker vet otroligt mycket! så de känns bara som om jag svikit henne, vet ej vrf men så känndes det!! 

men jag lugnade mig och efter lite undersökning så åkte vi med Ambulansen till CSK, 
sen höll jag på att bryta ihop även påvägen in.. då jag hörde när Lina och Ambulans personalen pratade.. och när han bad henne berätta om dagen (för att kolla minnet) så hörde jag hur hon berättade allt i detalj.. -"Evelina gick upp vid 7 för att mata hästarna, sen sov vi till halv 10 och sen åt vi frukost,, men inte så mkt för att... osv,osv" 
och med den inlevelsen och glada tonen.. han kanske inte reagerade på det.. men de rörde! fick verkligen känslan av att hon hade haft kul och så slutar dagen så här!!! usch! vad har jag gjort?! 

Iaf... In på Akuten vid 14:30 och där satt vid och väntade/pratade... vid 16:00 så kom en sjuksköterska och sa att de var en anhörig per passient så jag fick åka hem,, Anne körde mig medans Linas Pappa var kvar på Akuten med Lina!
HEla vägen hem pratade vi om att jag verkligen inte fick ta på mig detta på mitt ansvar elr samvete.. men de gör jag ändå..!
Men under hela dagen gick man och funderade,,
till 18 när man fick besked att de fick ett eget rum på akuten och vid 21 fick jag reda på att de inte skulle bli inskrivna och de var på väg till röntgen av handleden osv,
21:40 Ringde Lina och gissa om jag blev lättad över att höra att hon var lika så glad och mådde helt ok efter omständligheterna... de var på väg hem och med hjärnskakning och en stukad handled!
först då kunde jag andas ut,, efter en heldag på helspänn... jag har verkligen varit som i en tunnel!!

men alla ska ha så sjukt mkt Tack för allt stöd, Jag vet att jag inte ska ta på mig ansvaret men de blir så..!!
nej nog om detta! nu lite glada bilder!!

Bilden som MMSades till Anne 20min innan olyckan! 



Min Iphone är så fin så fin :P bakgrund!!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0